twentyeight days
Det är ett helvete, ett rent ut sagt helvete och det blir inte enklare när man ska ta sig ur det ensam. Jag förväntar mig inte att man ska förstå och jag antar att saker inte kommer förändras? Och jag är inte sur, det hade inte varit rätt att vara sur för jag förstår. Men det gör det inte enklare för mig, för det är ett helvete. Men jag har inget val, jag ska ta mig ur detta med eller utan er. Jag skulle ljuga om jag sagt att jag inte är besviken och om jag skulle skrivit att jag inte kände mig ensam skulle jag ljugit så därför gör jag inte det. Hur överlever man?
Ignorera tack!
P.S I love you
/
Det är inte lätt när det är svårt.
baby, im moving out
Ipoden har fastnat på 'replay', kaffet håller på att kallna och snart beger jag mig till pojkvännen för kvällen. Andra dagen på det nya året, vad har ni för er? x x x x
2010!!!!
Let's make this our year!
