twentyeight days


Det är ett helvete, ett rent ut sagt helvete och det blir inte enklare när man ska ta sig ur det ensam. Jag förväntar mig inte att man ska förstå och jag antar att saker inte kommer förändras? Och jag är inte sur, det hade inte varit rätt att vara sur för jag förstår. Men det gör det inte enklare för mig, för det är ett helvete. Men jag har inget val, jag ska ta mig ur detta med eller utan er. Jag skulle ljuga om jag sagt att jag inte är besviken och om jag skulle skrivit att jag inte kände mig ensam skulle jag ljugit så därför gör jag inte det. Hur överlever man?

Ignorera tack!

P.S I love you


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0